Tycker jag det är att så fort man mår lite bättre så försvinner skrivlusten.
Har inte skrivit på ett tag igen men det är för det hänt en del men ändå inget "märkvärdigt".
En grej som är lite extra tråkig med fibromyalgi o stress är ju att minnet inte är vad det var o bör vara.
Som jag sa nyss att det hänt en del men frågan är om jag ens kommer ihåg allt ;-)
Men ett litet försök kan jag väl göra.
Efter många om o men o diskussioner med övrig familj har vi kommit fram till att vi ska åka på bröllopet. Men blir nog bara mannen o jag.
På tisdagen var jag på Af o sen mötte jag Anna på Emporia. Hade en mysig fikastund där o fyndade nån klänning på Indiska.
Vi var ju lediga på torsdagen o tog en liten sightseeing tur ner om Trelleborg. Fyndade på en outlet där också. Kompispris;-) Tänk vad man kan bli glad för det lilla. Åkte o handlade glass o såg en Corvette träff mm. Mysigt.
I helgen var jag barnvakt mellan fredag o lördag åt systerdottern. Hon är en pärla. Moster är bästigaste bäst:-) Bättre betyg kan man väl knappast få? ;-)
På lördagen åkte vi iväg med vännerna. Åkte till outletbutikerna i Lödde. Mannen o sonen fick nya gympapjucks o jag köpte faktiskt bara en klänning. Lillebror fick en lila skjorta:-) Trevligt var det.
Träffade en annan gammal vän på parkeringen också.
Väl hemma grillade vi o sen råkade det nästan bli fest *S*
Livat var det.Och möra var folket dagen efter ;-)
Söndagen var vacker så lite sol blev det o kidsens pool blåstes upp o fylldes. Tyvärr försvann solen dagen efter så den har inte blivit använd mer än så.
Men vi hoppas ju det kommer tillbaka snart.
Förra veckan blev vi dessutom intervjuade av en stor tidning. Ska troligen vara med där i sommar. För vi är så "unga" men har ändå varit ihop i så många år;-) Återkommer närmare när jag vet mer om vad det blir av det hela:-)
Känns som om vissa saker är på rätt väg just nu. Vågar knappt säga det för då händer nåt skit, men vissa grejer har rett sig o blivit lite lättare. Och vissa grejer hoppas jag snart blir bättre. Skam den som ger sig.
Ska förresten bli faster i år. 2 ggr inom loppet av någon månad så där. Rätt coolt.
Igår var vi hemma hos ett annat gammalt kompispar. Frun i huset är sömmerska i grunden o skulle hjälpa mig att sy upp en fin klänning jag köpt så den blev lite kortare. Fick ett par fina limegröna Converseskor av henne:-) Sprillans nya. Fel vid beställning och hon pallade inte skicka tillbaka dem. Men i utbyte ska hon få ett gäng kläder av mig som jag inte kan ha/rensat ut. Hoppas hon gillar dem:-) Bra med byteshandel ;-)
Själv hade jag flyt när en annan väninna som flyttat till en liten etta insåg att hon ej hade plats med alla kläder o tyckte jag skulle komma o hämta dem! 2 flyttkartonger o en IKEA påse fulla!! Gratis! Men då jag vet hur fina grejer hon brukar ha så fick hon ändå lite pengar. Men oj vad kläder där var!!
Massor jag redan älskar. Oanvända grejer med prislappar kvar. Kjol för 500, tröja för 400...Bara där alltså....Jag behöver inte handla på länge nu kan jag säga...Kanske bara den där vita jeanskjolen jag måste ha *S*
Om bara värmen kom för att stanna också ;-)
Smolk i bägaren är väl att brorsan går igenom en smutsig skilsmässa. Slagit slint i skallen på bruden. Men det underlättar ju på sätt o vis för honom. Vi stöttar o hoppas han håller sig över hennes nivå o tar hand om sig o barnen.
Och det där med jobb el sjukskrivning för mig. Jag har fått AF och de här på "dagis" (verkar det som) att fatta hur läget ligger o vad det handlar om. Får se om det genererar i något men förhoppningsvis inte förrän efter sommaren;-)
Och att benet/foten börjat krampa mer igen är ju lite trist.
Idag ska jag träffa en annan vän o äta lite lunch ihop på Jägersro. Bra då vi inte hinner träffas som vi önskar annars, men hon jobbar ju i närheten så :-)
Känns roligt att kunna skriva en blogg med bara lite gnäll *S*
Så, Peace o sånt....
onsdag 4 juni 2014
onsdag 28 maj 2014
Blott en dag,ett ögonblick i sänder
Yo!
Var nån vecka sen sist. Eller 2.
Läget har varit bättre i många avseende o då blir det inte att jag skriver lika mycket.
Förhållandet har blivit bättre *peppar,peppar* efter en del turer. Tror vi båda vill o försöker. Man glömmer bort varandra ibland. Eller tar varandra för givet. Ibland måste man påminna varandra om det.
Och efter att ha haft lite känsliga frågor uppe till diskussion togs vissa saker tag i veckan efter, vilket har lättat upp molnen en del.
Värken är som den är. Vissa dagar ok, vissa dagar sämre. Beror ofta på vad som hänt eller inte omkring. Värmen är sååå bra för mig. Stor skillnad nästan direkt när vädret väl bestämt sig. Men nu har det varit kallare i två dagar o det märks i armar o axlar direkt. Löjligt men sant.
Vad har då hänt? Massor o inget.
Är kvar på "dagis" men var på en snabbintervju i måndags o idag ska jag träffa en annan från AF för att sia om min framtid. Kanske blir intressant. Eller inte. Tog emot röster på "vår" skola i söndags. Intressant. Slutresultatet är dock lite oroande. Socialdemokraterna etta, helt ok, men SD som 2a, inte lika ok...
Skickade mail till min Dr men verkar inte som han fått det eller så nonchalerar han mig. Får väl ringa o boka tid. Kämpar på här. O ena sidan vill jag ha jobb o dra in pengar. O andra sidan är det sååå viktigt med vad o var för att jag ska kunna klara det. OM jag ens klarar det. Värk, stress, trötthet. Piss är det. Saknar mitt gamla jag, inte 20 åringen kanske, men 28 åringen ;-)
Iaf är det roligt att mina tavlor hänger på Söstrene Grene. Och det är roligt att vissa vänner visat sig.
Också roligt att jag långt om länge fått veta att jag har 2 bröder som ska bli farsor i höst o vinter.
Problem jag har är hur min sommar kommer bli. Blir det jobb under sommaren? Kommer jag ha råd att åka upp till min brors bröllop? Kommer det bli Liseberg? Kommer vi kunna hälsa på andra familjemedlemmar?
Min ena bror ska gifta sig i Värmland. 2a Augusti. Har aldrig varit där så det kunde väl vara kul. På nån känd Herrgård.
Problemet då är att man kan "ordna boende" för 650 kr per person (visserligen inkl brunch) och då 300 per barnsäng extra. Hm. Mina barn räknas numera som stora så kostnaden hade blivit 650*4 = 2600 för oss fyra, en natt. Sen resan för ca 2000 tur o retur. Dessutom då bröllopsgåva. Det blir ca 5000 i runda slängar.
Mer än vår hela sommarbudget? Eller iaf det vi har som vi vet just nu.
Hur hade ni gjort?
Funderar på om jag ska försöka ta mig dit själv. Blir ju billigast så, för missa det vill jag ju inte.
Eller så åker bara vi 2 upp. Vet inte om det är så sjysst. Ska man kolla själv efter alternativ?
Typ campingstuga eller nåt. Hade jag haft en husvagn eller husbil hade man kanske kunnat ordna nåt där.
De vill att vi ger svara sista maj men jag vet ju verkligen inte än...
Och med tanke på andra uppgifter vi fått (att vi typ var sist med att få veta om graviditeten o att de inte ville att jag egentligen skulle vara med på möhippan,vilken jag ju tyvärr inte kan gå på ändå) så är frågan lite om man blivit bjuden som ett måste. Men jag hoppas ju inte det.
Min andre bror ska skilja sig som läget är nu. Sorgligt när det är barn inblandat osv men tror nästan det är det bästa för alla parter om de bara kan lära sig att kommunicera som vuxna människor o inte som trotsiga tonåringar. Och att allt ska gå rätt till för barnens bästa.
Böcker har jag lyckats läsa! En är klar, den andre påbörjad. 50 shades of Grey.
Längesen jag fastnade o lyckades läsa ut en bok på så pass kort tid. Så hoppas någon har trean till låns sen också;-)
F.ö är jag trött på att vara trött.
Nu ska jag iväg. Peace o sånt!
Var nån vecka sen sist. Eller 2.
Läget har varit bättre i många avseende o då blir det inte att jag skriver lika mycket.
Förhållandet har blivit bättre *peppar,peppar* efter en del turer. Tror vi båda vill o försöker. Man glömmer bort varandra ibland. Eller tar varandra för givet. Ibland måste man påminna varandra om det.
Och efter att ha haft lite känsliga frågor uppe till diskussion togs vissa saker tag i veckan efter, vilket har lättat upp molnen en del.
Värken är som den är. Vissa dagar ok, vissa dagar sämre. Beror ofta på vad som hänt eller inte omkring. Värmen är sååå bra för mig. Stor skillnad nästan direkt när vädret väl bestämt sig. Men nu har det varit kallare i två dagar o det märks i armar o axlar direkt. Löjligt men sant.
Vad har då hänt? Massor o inget.
Är kvar på "dagis" men var på en snabbintervju i måndags o idag ska jag träffa en annan från AF för att sia om min framtid. Kanske blir intressant. Eller inte. Tog emot röster på "vår" skola i söndags. Intressant. Slutresultatet är dock lite oroande. Socialdemokraterna etta, helt ok, men SD som 2a, inte lika ok...
Skickade mail till min Dr men verkar inte som han fått det eller så nonchalerar han mig. Får väl ringa o boka tid. Kämpar på här. O ena sidan vill jag ha jobb o dra in pengar. O andra sidan är det sååå viktigt med vad o var för att jag ska kunna klara det. OM jag ens klarar det. Värk, stress, trötthet. Piss är det. Saknar mitt gamla jag, inte 20 åringen kanske, men 28 åringen ;-)
Iaf är det roligt att mina tavlor hänger på Söstrene Grene. Och det är roligt att vissa vänner visat sig.
Också roligt att jag långt om länge fått veta att jag har 2 bröder som ska bli farsor i höst o vinter.
Problem jag har är hur min sommar kommer bli. Blir det jobb under sommaren? Kommer jag ha råd att åka upp till min brors bröllop? Kommer det bli Liseberg? Kommer vi kunna hälsa på andra familjemedlemmar?
Min ena bror ska gifta sig i Värmland. 2a Augusti. Har aldrig varit där så det kunde väl vara kul. På nån känd Herrgård.
Problemet då är att man kan "ordna boende" för 650 kr per person (visserligen inkl brunch) och då 300 per barnsäng extra. Hm. Mina barn räknas numera som stora så kostnaden hade blivit 650*4 = 2600 för oss fyra, en natt. Sen resan för ca 2000 tur o retur. Dessutom då bröllopsgåva. Det blir ca 5000 i runda slängar.
Mer än vår hela sommarbudget? Eller iaf det vi har som vi vet just nu.
Hur hade ni gjort?
Funderar på om jag ska försöka ta mig dit själv. Blir ju billigast så, för missa det vill jag ju inte.
Eller så åker bara vi 2 upp. Vet inte om det är så sjysst. Ska man kolla själv efter alternativ?
Typ campingstuga eller nåt. Hade jag haft en husvagn eller husbil hade man kanske kunnat ordna nåt där.
De vill att vi ger svara sista maj men jag vet ju verkligen inte än...
Och med tanke på andra uppgifter vi fått (att vi typ var sist med att få veta om graviditeten o att de inte ville att jag egentligen skulle vara med på möhippan,vilken jag ju tyvärr inte kan gå på ändå) så är frågan lite om man blivit bjuden som ett måste. Men jag hoppas ju inte det.
Min andre bror ska skilja sig som läget är nu. Sorgligt när det är barn inblandat osv men tror nästan det är det bästa för alla parter om de bara kan lära sig att kommunicera som vuxna människor o inte som trotsiga tonåringar. Och att allt ska gå rätt till för barnens bästa.
Böcker har jag lyckats läsa! En är klar, den andre påbörjad. 50 shades of Grey.
Längesen jag fastnade o lyckades läsa ut en bok på så pass kort tid. Så hoppas någon har trean till låns sen också;-)
F.ö är jag trött på att vara trött.
Nu ska jag iväg. Peace o sånt!
måndag 12 maj 2014
Ganska bra ?
Ganska bra, än så länge iaf, att jag skaffat denna blogg.
Gnällblogg hade kanske vissa hade velat kalla den men ja, det får de ju göra då.
I helgen har jag/vi varit duktiga. Alla hjälptes faktiskt åt i lördags, rensade, sorterade och slängde en hel del grejer. Så skönt. Finns en del kvar men just detta har stört mig länge så det kändes så bra.
Tog ett långt, varmt bad efteråt. Och Alvedon.
Igår var det då dags för kalas....Lillebror i huset blir 13 i morgon men kalaset fick ju bli i helgen då alla kunde komma :-) Var mör redan på morgonen men planerade o fixade en hel del. Förberedde så mycket jag kunde. Mannen hämtade svärmor o hennes bakverk som hon tack o lov hjälpt till med:-)
Värsta kakbuffe'n blev det. Jag hade också bakat o köpt lite småkakor osv.
Tårtan hjälpte Stefan mig lite med att pynta så lillebror blev glad:-)
Fullt hus blev det iaf. Massa ungar. Mina är äldst. Och de är så duktiga med att hjälpa till o busa o ta hand om de små. Det gör mig stolt som mamma. Och jag vet att kusinerna älskar dem.
Både familj o vänner var där. Vissa vänner är mer som familj också i vissa läge.
Men efter ett tag kände jag hur hela kroppen började krokna. Axlarna sköt upp sig. Trött. huvudvärk.
Darrells stannade kvar. Vi fixade o åt middag ihop. Tror vi behövde det faktiskt.
Haft lite kämpigt hemma också med andra grejer, som ekonomi o familjegrejer och...Vet inte hur vi ska få koll o ordning på allt.
Känns som en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Jag är bidragande till det eftersom jag ju inte har jobb och inte vet om o vad o hur...
Får inga svar någonstans ifrån o det tär på mig. På oss. Varken AF eller VC.
Han jobbar o sliter. På ett jobb som aldrig ger ett minsta tack eller uppmuntran. Trött alltid. Humöret går upp o ner. Påverkar alla. Kidsen som då är i tonårs o utvecklingsstadiet...Inte lätt där heller, vad är rätt o fel?
Snart samtal på båda kidsens skolor. Av olika anledningar men det är också strul hit o dit.
Man blir trött. Jag blir så ledsen. För jag vill så mycket. Och vissa saker är svåra att prata om. Både med respektive och med andra. Vad kan man säga o inte?
Sitter på "dagis" nu. Försöker tänka på annat.
Skrattar lite åt min korkade kropp som gör som den vill.
Vaknade i morse av att mina uppböjda armar hade domnat bort. Öm i käkarna som jag troligen gnuggat hela natten. Och kände hur tårna på högerfoten nästan var låsta. Sovit spänt? Vem? Jag?? Haha, ja, vad ska man säga. Bettskena? Dyrt. Vem vet om det funkar.
Mina hjärna borde begripa att mina axlar inte fixar att göra så där. Och tänk om min käke låser sig helt en dag?? Fast det kan väl vara bra för då kan jag inte trycka i mig en massa skit....
Kör lite musikterapi idag. Ozzy gör gott för själen. MUSIK gör gott för själen. Jag glömmer det ibland. Det är dumt. Så ska försöka att inte glömma det igen:-)
Nä, pallar inte mer just nu.
Over and out...
Gnällblogg hade kanske vissa hade velat kalla den men ja, det får de ju göra då.
I helgen har jag/vi varit duktiga. Alla hjälptes faktiskt åt i lördags, rensade, sorterade och slängde en hel del grejer. Så skönt. Finns en del kvar men just detta har stört mig länge så det kändes så bra.
Tog ett långt, varmt bad efteråt. Och Alvedon.
Igår var det då dags för kalas....Lillebror i huset blir 13 i morgon men kalaset fick ju bli i helgen då alla kunde komma :-) Var mör redan på morgonen men planerade o fixade en hel del. Förberedde så mycket jag kunde. Mannen hämtade svärmor o hennes bakverk som hon tack o lov hjälpt till med:-)
Värsta kakbuffe'n blev det. Jag hade också bakat o köpt lite småkakor osv.
Tårtan hjälpte Stefan mig lite med att pynta så lillebror blev glad:-)
Fullt hus blev det iaf. Massa ungar. Mina är äldst. Och de är så duktiga med att hjälpa till o busa o ta hand om de små. Det gör mig stolt som mamma. Och jag vet att kusinerna älskar dem.
Både familj o vänner var där. Vissa vänner är mer som familj också i vissa läge.
Men efter ett tag kände jag hur hela kroppen började krokna. Axlarna sköt upp sig. Trött. huvudvärk.
Darrells stannade kvar. Vi fixade o åt middag ihop. Tror vi behövde det faktiskt.
Haft lite kämpigt hemma också med andra grejer, som ekonomi o familjegrejer och...Vet inte hur vi ska få koll o ordning på allt.
Känns som en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Jag är bidragande till det eftersom jag ju inte har jobb och inte vet om o vad o hur...
Får inga svar någonstans ifrån o det tär på mig. På oss. Varken AF eller VC.
Han jobbar o sliter. På ett jobb som aldrig ger ett minsta tack eller uppmuntran. Trött alltid. Humöret går upp o ner. Påverkar alla. Kidsen som då är i tonårs o utvecklingsstadiet...Inte lätt där heller, vad är rätt o fel?
Snart samtal på båda kidsens skolor. Av olika anledningar men det är också strul hit o dit.
Man blir trött. Jag blir så ledsen. För jag vill så mycket. Och vissa saker är svåra att prata om. Både med respektive och med andra. Vad kan man säga o inte?
Sitter på "dagis" nu. Försöker tänka på annat.
Skrattar lite åt min korkade kropp som gör som den vill.
Vaknade i morse av att mina uppböjda armar hade domnat bort. Öm i käkarna som jag troligen gnuggat hela natten. Och kände hur tårna på högerfoten nästan var låsta. Sovit spänt? Vem? Jag?? Haha, ja, vad ska man säga. Bettskena? Dyrt. Vem vet om det funkar.
Mina hjärna borde begripa att mina axlar inte fixar att göra så där. Och tänk om min käke låser sig helt en dag?? Fast det kan väl vara bra för då kan jag inte trycka i mig en massa skit....
Kör lite musikterapi idag. Ozzy gör gott för själen. MUSIK gör gott för själen. Jag glömmer det ibland. Det är dumt. Så ska försöka att inte glömma det igen:-)
Nä, pallar inte mer just nu.
Over and out...
torsdag 8 maj 2014
Upp o ner ner o upp
Visst är det så att folk ser det de VILL se, hör det det VILL höra, läser det de VILL läsa?
Har äntligen börjat inse på allvar att det oftast inte handlar om MIG egentligen när folk har åsikter eller eller säger/skriver dumma saker. Folk har o kommer alltid ha åsikter som är olika! Innebär det då att man inte kan respektera varandra? Och varför tror sig vissa vara bättre än andra bara för de kanske har bättre ekonomi, bättre jobb o förutsättningar? Jag har andra grejer som gör MIG bra :-)
Jag har de sista dagarna flera gånger fått "bevis" på att det faktiskt finns de som tycker om mig "på riktigt" för den jag är. Min barndomsvän skrev 2 dagar i rad så fina grejer om mig, offentligt på fb så jag blev rörd. Min systers väninna skrev så fint vad hennes son sagt om mig efter han träffat mig i helgen. Och en väninnas mamma skrev så fint om mig igår. Så nä, det kan ju inte BARA vara mig det är fel på?
Kanske ska tänka att hur i hela friden kan det komma sig att inte ALLA ser o förstår hur snäll o trevlig jag faktiskt är istället? ;-)) Haha. Skämt åsido, det är dock inte ofta jag för höra de bra grejerna från dem jag egentligen " VILL " höra det ifrån. Typ syskon, familj. Är det för man tar varandra för givet? Eller man bara inte tänker på det? *funderar* Mina syskonbarn, iaf de jag träffar mest, är ärliga o härliga o älskar sin moster/faster. DET ger MIG energi:-) Önskar bara jag hade mer ork o kraft att ta hand om dem oftare. Och de som bor "långt borta"---åååh, vad det känns i hjärtat när man ser bilder på hur de växer o vad man missar! Tom min äldsta son sa när jag visade senaste bilden på minstingen i Dalarna att nää, det är inte roligt längre...
Undrar om syskonen tänker lika någon gång?
Jag vet att jag är en känslomänniska. På gott och ont. Tar energi men tror jag ger en del också..
Vill hjälpa, ibland för mycket. Lägga mig i vill jag inte kalla det, faktiskt, utan mer att jag kanske ser saker utifrån på ett annat sätt? Och vem ska säga en sanning om inte vänner o familj? Men man har lärt sig att vara lite försiktigare med åren, har lärt mig att välja mina duster. Man måste inte käfta om allt liksom, bara för att visa sig...Lite visare med åren hoppas jag.
Det där med att skriva vad man tänker o känner är också känsligt. Vet inte HUR många som sagt åt mig att skriva en bok om mitt liv. Den hade varit ganska intressant tror jag. Men HUR skriver man utan att folk ska bli arga, inte ta åt sig osv? För sanningen är ju som bekant oftast ganska hård o obekväm. Men sen är det ju MIN sanning, kanske inte deras? *filurar*
Har så mycket tankar o känslor jag VILL skriva om men jag vet inte om jag har styrkan att ta en ev konflikt som kan komma av det. Så jag ligger lågt lite till;-)
Skrev ett mail till "min" Dr igår. Hoppas det kom fram o var rätt adress;-)
Om vad jag tänker om framtiden. Den ser inte jätteljus ut just nu med mitt onda o mående. Och mms teamet trodde ju inte de kunde göra så mycket mer, jag hade alla " verktyg", var i princip "utbildad KBT terapeut" sa psykologen och bara kiropraktorn kunde hjälpa mig lite...
Så vad gör "vi" nu? FINNS det chans till någon form av sjukskrivning? Eller jag får gå här i fas 3 (vuxendagis) o "ruttna"? Snackades ju om ev anställning på pappas firma men det var sista lösningen. Då är det sånt här "jobb" där AF betalar nästan hela lönen. Men fixar jag det? Halvtid? Jag vet inte. Trött o orkeslösheten är nästan värre ibland än värken. Ändå har jag denna vecka hamnat i en "svårt att somna" svacka. Fattar inget.
Nåja. Bit ihop. Måste röja lite mer där hemma. Hoppas få de andra med mig då det ju ska bli dunderkalas på söndag för min blivande "tönnåring" ;-) Svärmor är en pärla o hjälper mig en del med bakandet så jag behöver inte göra så jättemycket där. Skönt det. Men allt annat;-) Handling, dukning, städning, tårtpyntning...Äh, brukar bli bra. Allt för kidsen:-) Det bästa jag åstadkommit i mitt liv:-) Även om det är en kamp ännu mellan varven;-)
Eurovision song contest på lördag kväll. Alltid najs:-)
Händerna vill inte mer nu. Blir nog bättre när värmen kommer. Tack för er tid. Peace o sånt!
Har äntligen börjat inse på allvar att det oftast inte handlar om MIG egentligen när folk har åsikter eller eller säger/skriver dumma saker. Folk har o kommer alltid ha åsikter som är olika! Innebär det då att man inte kan respektera varandra? Och varför tror sig vissa vara bättre än andra bara för de kanske har bättre ekonomi, bättre jobb o förutsättningar? Jag har andra grejer som gör MIG bra :-)
Jag har de sista dagarna flera gånger fått "bevis" på att det faktiskt finns de som tycker om mig "på riktigt" för den jag är. Min barndomsvän skrev 2 dagar i rad så fina grejer om mig, offentligt på fb så jag blev rörd. Min systers väninna skrev så fint vad hennes son sagt om mig efter han träffat mig i helgen. Och en väninnas mamma skrev så fint om mig igår. Så nä, det kan ju inte BARA vara mig det är fel på?
Kanske ska tänka att hur i hela friden kan det komma sig att inte ALLA ser o förstår hur snäll o trevlig jag faktiskt är istället? ;-)) Haha. Skämt åsido, det är dock inte ofta jag för höra de bra grejerna från dem jag egentligen " VILL " höra det ifrån. Typ syskon, familj. Är det för man tar varandra för givet? Eller man bara inte tänker på det? *funderar* Mina syskonbarn, iaf de jag träffar mest, är ärliga o härliga o älskar sin moster/faster. DET ger MIG energi:-) Önskar bara jag hade mer ork o kraft att ta hand om dem oftare. Och de som bor "långt borta"---åååh, vad det känns i hjärtat när man ser bilder på hur de växer o vad man missar! Tom min äldsta son sa när jag visade senaste bilden på minstingen i Dalarna att nää, det är inte roligt längre...
Undrar om syskonen tänker lika någon gång?
Jag vet att jag är en känslomänniska. På gott och ont. Tar energi men tror jag ger en del också..
Vill hjälpa, ibland för mycket. Lägga mig i vill jag inte kalla det, faktiskt, utan mer att jag kanske ser saker utifrån på ett annat sätt? Och vem ska säga en sanning om inte vänner o familj? Men man har lärt sig att vara lite försiktigare med åren, har lärt mig att välja mina duster. Man måste inte käfta om allt liksom, bara för att visa sig...Lite visare med åren hoppas jag.
Det där med att skriva vad man tänker o känner är också känsligt. Vet inte HUR många som sagt åt mig att skriva en bok om mitt liv. Den hade varit ganska intressant tror jag. Men HUR skriver man utan att folk ska bli arga, inte ta åt sig osv? För sanningen är ju som bekant oftast ganska hård o obekväm. Men sen är det ju MIN sanning, kanske inte deras? *filurar*
Har så mycket tankar o känslor jag VILL skriva om men jag vet inte om jag har styrkan att ta en ev konflikt som kan komma av det. Så jag ligger lågt lite till;-)
Skrev ett mail till "min" Dr igår. Hoppas det kom fram o var rätt adress;-)
Om vad jag tänker om framtiden. Den ser inte jätteljus ut just nu med mitt onda o mående. Och mms teamet trodde ju inte de kunde göra så mycket mer, jag hade alla " verktyg", var i princip "utbildad KBT terapeut" sa psykologen och bara kiropraktorn kunde hjälpa mig lite...
Så vad gör "vi" nu? FINNS det chans till någon form av sjukskrivning? Eller jag får gå här i fas 3 (vuxendagis) o "ruttna"? Snackades ju om ev anställning på pappas firma men det var sista lösningen. Då är det sånt här "jobb" där AF betalar nästan hela lönen. Men fixar jag det? Halvtid? Jag vet inte. Trött o orkeslösheten är nästan värre ibland än värken. Ändå har jag denna vecka hamnat i en "svårt att somna" svacka. Fattar inget.
Nåja. Bit ihop. Måste röja lite mer där hemma. Hoppas få de andra med mig då det ju ska bli dunderkalas på söndag för min blivande "tönnåring" ;-) Svärmor är en pärla o hjälper mig en del med bakandet så jag behöver inte göra så jättemycket där. Skönt det. Men allt annat;-) Handling, dukning, städning, tårtpyntning...Äh, brukar bli bra. Allt för kidsen:-) Det bästa jag åstadkommit i mitt liv:-) Även om det är en kamp ännu mellan varven;-)
Eurovision song contest på lördag kväll. Alltid najs:-)
Händerna vill inte mer nu. Blir nog bättre när värmen kommer. Tack för er tid. Peace o sånt!
måndag 5 maj 2014
Luften darrar
Dags för lite uppdatering kanske?
Våren är ju här men värmen vill inte ta sig riktigt. Kan bara den komma också så blir jag ännu lite gladare.
Håret är blonderat igen så nu har jag bestämt mig för att det ska komma sommar på riktigt.
Fågelbon, kaninungar, tjocka duvor ser man överallt. Människor som faktiskt kan blända av ett litet leende då o då. Det är ganska najs.
Dock är tröttheten närvarande hela tiden. Värken lika så. Spända axlar o käkar. Men det är så det är.
Fick i onsdags, när jag var hos kiropraktorn, reda på hur läget ligger. Någon ny MMS utredning blir det inte. För jag kan redan allt sa de. Fått visat och provat en massa redan. Psykologen hade visst sagt att jag var i princip utbildad KBT terapeut själv;-) Så det enda de kanske kan hjälpa mig med är då kiropraktor. Och han menade att det är mest bröstryggen han kunde hjälpa mig med. För ryggen verkade ok.
Han sa en massa grejer som jag inte riktigt vet hur jag ska förlika mig med.
Som att om man hade gjort en helkroppsscanning på mig så hade allt säkert sett bra ut. Jo men så klart.
Värken sitter ju i leder o nervtrådar.
Att det kanske inte ens var fibromyalgi jag hade utan något annat, minns inte namnet. Men att mitt nervsystem fått så mycket stryk genom åren att jag är då extremt smärtkänslig. Att nervtrådarna liksom skjuter iväg smärta för hjärnan är inställd på det sen så lång tid tillbaka. Något åt det hållet iaf sa han.
Ok, men varför har då ingen lyckats luska ut hur man får bukt på det då?
Venlafaxin brukar vara bra säger han då... Haha, jomen tjena! De har jag ätit under 2 års tid utan att de gav annat resultat än viktuppgång, minnesförlust och jag blev sååå disträ. Orkade inga konflikter eller något.
Så nope, funkade inte på mig. I USA äter de Cymbalta och Lyrica, men man blir väl avtrubbad då med? Vill inte vara det. Men vill inte ha ont. På min förra smärtrehab sa den danska läkaren att jagc hade alla 18 triggerpunkterna för fibromyalgi?
Jag står fast vid att en sjukskrivning hade kunnat hjälpa mig då jag får göra saker i MIN takt, utan stress o press o påverkan utifrån. Att kunna andas i lugn o ro. Kanske min inre stress minskar? Få göra lite må bra grejer. Inte sitta på vuxendagis o slösa bort mitt liv och bara sitta o vara öm överallt? Känna mig mindervärdig. Jag är glad och positiv här o det verkar ligga mig i fatet på just det där med att bli trodd.
Har kämpat mig hit i princip varje dag såvida inte VC kallat eller AF eller liknande.
Trodde jag var "bra". Men det märker jag ju mer o mer igen att jag inte är. *frustrerande*
Ett jobba hade funkat 2 dagar kanske, sen hade jag legat rak lång.
Försökte faktiskt få jobb här efter att jag började här. Vet att jag påverkade så det började hända lite saker här. Min insändare i tidningen påverkade både här o på människor. Tänkte att jag nog kunde göra NÅGON nytta här, prata med folk, hjälpa folk med att skriva grejer o kanske spåna ideer. Men det verkar inte riktigt gå vägen och efter att ha varit här ett tag känner jag att axlar, rygg, händer börjar bråka igen. Trots att jag då försökt stå emot, se positivt, tänka bort det. Men vet ni, det gör det faktiskt bara värre i slutändan...
Letar lägenhet som en idiot. Vill ha en enplans fyra. Gärna balkong o genomgående. På något bra ställe till hyra man klarar av. Men det är fan svårt. Tror det hade hjälp mig mycket också, att slippa trappan i lägenheten. Få mindre ytor att hålla ordning på. Städa finns ju knappt längre :-(
Trädgården är en djungel. Klarar en kvart, max där ute. Mannen jobbar mycket o barnen har sitt med skola osv. Nu får man ju ingen hjälp som man fick förr med att hitta lägenhet. Nu är allt kö o kö o bosparande. Jag KAN ju inte bospara som fas 3are. Kanske en hundring i månaden men då kommer det ju ta ååår innan jag får lgh inom tex HSB. Från att ha varit bland top 3 till plats 59 i bostadskön på Boplats syd är ju också spännande med tanke på att jag varit medlem där i snart ett år. Katastrof är det.
Så visst. Jag har inte cancer *peppar,peppar*. Och det finns alltid de som har det värre. Men inte hjälper det väl mig när mina dagar är som jobbigast?
Nä, nu säger axlar o händer ifrån att jag inte bör skriva mer. Även om mer finns.
Så Peace Out så länge...
Våren är ju här men värmen vill inte ta sig riktigt. Kan bara den komma också så blir jag ännu lite gladare.
Håret är blonderat igen så nu har jag bestämt mig för att det ska komma sommar på riktigt.
Fågelbon, kaninungar, tjocka duvor ser man överallt. Människor som faktiskt kan blända av ett litet leende då o då. Det är ganska najs.
Dock är tröttheten närvarande hela tiden. Värken lika så. Spända axlar o käkar. Men det är så det är.
Fick i onsdags, när jag var hos kiropraktorn, reda på hur läget ligger. Någon ny MMS utredning blir det inte. För jag kan redan allt sa de. Fått visat och provat en massa redan. Psykologen hade visst sagt att jag var i princip utbildad KBT terapeut själv;-) Så det enda de kanske kan hjälpa mig med är då kiropraktor. Och han menade att det är mest bröstryggen han kunde hjälpa mig med. För ryggen verkade ok.
Han sa en massa grejer som jag inte riktigt vet hur jag ska förlika mig med.
Som att om man hade gjort en helkroppsscanning på mig så hade allt säkert sett bra ut. Jo men så klart.
Värken sitter ju i leder o nervtrådar.
Att det kanske inte ens var fibromyalgi jag hade utan något annat, minns inte namnet. Men att mitt nervsystem fått så mycket stryk genom åren att jag är då extremt smärtkänslig. Att nervtrådarna liksom skjuter iväg smärta för hjärnan är inställd på det sen så lång tid tillbaka. Något åt det hållet iaf sa han.
Ok, men varför har då ingen lyckats luska ut hur man får bukt på det då?
Venlafaxin brukar vara bra säger han då... Haha, jomen tjena! De har jag ätit under 2 års tid utan att de gav annat resultat än viktuppgång, minnesförlust och jag blev sååå disträ. Orkade inga konflikter eller något.
Så nope, funkade inte på mig. I USA äter de Cymbalta och Lyrica, men man blir väl avtrubbad då med? Vill inte vara det. Men vill inte ha ont. På min förra smärtrehab sa den danska läkaren att jagc hade alla 18 triggerpunkterna för fibromyalgi?
Jag står fast vid att en sjukskrivning hade kunnat hjälpa mig då jag får göra saker i MIN takt, utan stress o press o påverkan utifrån. Att kunna andas i lugn o ro. Kanske min inre stress minskar? Få göra lite må bra grejer. Inte sitta på vuxendagis o slösa bort mitt liv och bara sitta o vara öm överallt? Känna mig mindervärdig. Jag är glad och positiv här o det verkar ligga mig i fatet på just det där med att bli trodd.
Har kämpat mig hit i princip varje dag såvida inte VC kallat eller AF eller liknande.
Trodde jag var "bra". Men det märker jag ju mer o mer igen att jag inte är. *frustrerande*
Ett jobba hade funkat 2 dagar kanske, sen hade jag legat rak lång.
Försökte faktiskt få jobb här efter att jag började här. Vet att jag påverkade så det började hända lite saker här. Min insändare i tidningen påverkade både här o på människor. Tänkte att jag nog kunde göra NÅGON nytta här, prata med folk, hjälpa folk med att skriva grejer o kanske spåna ideer. Men det verkar inte riktigt gå vägen och efter att ha varit här ett tag känner jag att axlar, rygg, händer börjar bråka igen. Trots att jag då försökt stå emot, se positivt, tänka bort det. Men vet ni, det gör det faktiskt bara värre i slutändan...
Letar lägenhet som en idiot. Vill ha en enplans fyra. Gärna balkong o genomgående. På något bra ställe till hyra man klarar av. Men det är fan svårt. Tror det hade hjälp mig mycket också, att slippa trappan i lägenheten. Få mindre ytor att hålla ordning på. Städa finns ju knappt längre :-(
Trädgården är en djungel. Klarar en kvart, max där ute. Mannen jobbar mycket o barnen har sitt med skola osv. Nu får man ju ingen hjälp som man fick förr med att hitta lägenhet. Nu är allt kö o kö o bosparande. Jag KAN ju inte bospara som fas 3are. Kanske en hundring i månaden men då kommer det ju ta ååår innan jag får lgh inom tex HSB. Från att ha varit bland top 3 till plats 59 i bostadskön på Boplats syd är ju också spännande med tanke på att jag varit medlem där i snart ett år. Katastrof är det.
Så visst. Jag har inte cancer *peppar,peppar*. Och det finns alltid de som har det värre. Men inte hjälper det väl mig när mina dagar är som jobbigast?
Nä, nu säger axlar o händer ifrån att jag inte bör skriva mer. Även om mer finns.
Så Peace Out så länge...
måndag 28 april 2014
No Pain No Gain?
Eller hur var det nu?
Fibromyalgi är en konstig diagnos.
Den har blivit ifrågasatt i många år. Kallats kärringasjukan och en massa annat dumt. Men man insåg att även män kunde drabbas även om den procenten är mindre. Ofta fått höra- men du ser ju så fräsch ut. Man kan väl inte bli sjukskriven om man inte är sjuk? Äh, det är bara bra om du kommer ut på nåt.
Folk ifrågasätter den som har det och sjukdomen i sig. För det ÄR en sjukdom. Högst verklig.
Det tar också många år att få diagnosen då man söker efter alla andra tänkbara problem först. Vilket i o för sig är bra men när man jämt får höra att det är psykosomatiskt eller att man inte vill osv så tror man till slut på det.
Tack och lov finns det eldsjälar som kan och vet vad det handlar om. Som kan o vill hjälpa.
En hel del säger att de har det, fast det inte är så, vilket gör att vi som är diagnostiserade blir mindre betrodda.
Vad ÄR då fibromyalgi? Det är ganska olika o kan ses som diffust och det jag upplever som ont eller jobbigt kanske är annorlunda för någon annan.
Men i stora drag kan man väl säga att det i regel kommer sig efter att man haft smärta från någonstans länge eller/och varit med om något traumatiskt. Det sätter sig i nervsystemet. Kronisk inflammation kan man nog säga. Påverkar alla känselorgan.
Kan ju berätta min grej. Hur JAG mår. Men som sagt, det är väldigt generellt.
Illamående, lite när som. Ofta på förmiddagarna. Kan känna yrsel när jag vaknar, INNAN jag stiger ur sängen. Ont i armar, axlar, nacke. Huvudvärk hyfsat ofta. Fingrarna måste få lite gympa innan de går att " använda". Påklädning tar en stund, ibland problem att knäppa knappar för händer/fingrar bråkar.
Går ner för trappan som en 80 åring då leder är stela innan kroppen kommit igång.
Minsta stress påverkar axlarna o ryggen. När jag städat eller handlat osv blir jag sååå trött. Slut i armarna. Tröttheten är nästan det värsta. Trött alltid. Ingen ork o energi som förr. Har testat med antidepressiva men hjälper inte. Äter B12 o vitaminer. Levaxin pga sködkörteln. Tydligen vanligt att fibropatienter har problem med den också.Har även kronisk lumbago efter 2 ryggoperationer varav den andra var en steloperation i ländryggen. Mitt närminne är som hos en fiskpinne. Något bättre än för några år sedan men tappar ofta ord, stakar mig ibland och blir lätt distraherad o tappar tråden vid samtal. Enerverande för någon som alltid kunnat tala för sig! Och att behöva skriva upp precis allt för att inte glömma är lite trist.Torr om händer, fötter, mun.
Ibland har jag ont på ställen utan att förstå varför. Men när jag nu läst på mer om fibromyalgi så är det vanligt med det mesta jag upplever. Och ja, alla är trötta ibland. Alla kan ha ont ibland. Känna sig trötta o slitna o stressade. Men det är när det ALDRIG slutar. När det är precis hela tiden man börjar förstå att något är fel. Själv trotsade jag alla tecken o körde på o PANG sa det så slog jag i den berömda väggen.
Tagit lång tid att bli så pass ok som jag är nu. Har varit på 2 omgångar smärtrehab. Hade alla 18 triggerpunkterna.Är på "utredning" om eventuellt en tredje men frågan är om o vad det kan generera. Psykologen jag träffade ang detta tror inte hon kan göra något då jag kommit så långt i processen redan. Det jag hoppas på är ju att äntligen få hjälp o bli trodd o kanske få en sjukskrivning, hel eller halvtid från F kassan. Men jag vet inte hur man gör. Hur de som "lyckats" har gjort. Har fö även gått på KBT i 2 omgångar så allt med skallen är liksom utrett. Det ÄR i kroppen felet sitter.
Jag går på "vuxendagis" just nu. På gott o ont. Träffat en del goa människor och fick ideer o inspiration till att det kanske fanns något jag kunde syssla med trots min värk, kanske hjälpa andra människor. Men efter att ha varit här i 4 månader så känner jag att nä, jag är SÅ trött så fort jag kommer hem. Ländrygg o axlar tar stryk när jag sitter här om dagarna. Heltid ÄR för mycket! 8,30-16,30...Fråga min familj vad de tycker om mig när jag kommer hem....Jag vill kunna vara mänsklig, fungera normalt. Men det går inte.
Bara av att skriva detta får jag ont i axlar o händer...Det där med att försöka hålla ordning i hemmet är ett helt företag. Förr tog det 4 timmar med hela lgh, nu tar det 4 timmar för bara köket. Min trädgård är ingen trädgård längre. Letar med ljus o lykta efter en enplans lägenhet. Slippa trappan.
Jag försöker fylla på "måbra" förrådet ibland. Men måste alltid överväga priset. Går jag på en konsert tex får jag så mycket glädje påfyllt att det är VÄRT att ha ont i 2 dagar efteråt. En tatuering kan folk undra över hur jag kan göra med min värk. Och ja fy fan, bölar nästan varje gång men det lättar också på trycket på nåt vis och man har tillfälligt en annan smärta. Svårt att förklara. Sen älskar jag ju dem o tycker det är snyggt också...
Att umgås med mina vänner är också ett bra sätt att ladda. Men jag blir jättetrött efteråt. Som tur är vet de flesta vad det handlar om så ingen tar det personligt om jag tacklar av lite efter en stund. Gå ut o festa finns knappt på kartan. Kanske en pubrunda. OM jag går ut på dansställe är det inte så länge. Dricker jag en öl eller 2 så får jag både huvud o axelvärk. Kanske för jag slappnar av?
Min ena son är på mig hela tiden för att jag gnuggar tänder/käkarna. Spänd? Japp.
Kiropraktor, sjukgymnast osv. Allt är testat. Hjälper tillfälligt. Denna gången sa alla jag besökte att jag aldrig kommer bli bra. Men 5% bättre kunde nog kiropraktorn hjälpa mig. Alltid något.
Jag är less på detta. På att ha ont på ett eller annat ställe jämt. På att ha blivit en annan människa. På att det ibland gör ont bara av att någon rör vid mig/smeker mig. På att ork o energi inte finns. På att ständigt bli ifrågasatt.
Ljusglimtar är väl att värmen hjälper. Sommartid. Kanske en rehabresa varje år till varmt ställe kunde hjälpa mig? Hur gör man det? Får man bidrag?
Nä, jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig, inte en sekund. För det hjälper inte mig.
MEN, folk frågar. Och jag orkar inte förklara/försvara mig mer. För JAG vet att något är "fel". Jag har jobbat med mig själv o detta i flera år för att kunna leva drägligt. Men blivit motarbetad av både sjukvård, F-kassan och till viss del Af, även om inte alla. Även till viss del anhöriga o vänner som inte förstått. Den hjälp jag till slut fått har jag "tvingat" till mig eller skrivit egenremisser till! Och på varje ställe jag kommit till har de upptäckt saker som VC "missat". Som de inte borde ha gjort....
Och jag vet ju inte vad jag ska o kan göra mer själv. Jag har gått ner i vikt, jag har varit på smärtrehab, opererat ryggen, kbt, allt för att bli bättre, men det sitter som en smäck i ryggmärgen.
Så ligger läget iaf.
Behövde skriva av mig lite o detta är min "privata" blogg så jag skriver vad jag vill i denna;-) SOm i kanske såg i mitt förra inlägg.
Peace o sånt! http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Fibromyalgi/
Skitbra länk med info för er som undrar vad skillnaden är på vanlig värk o denna....Står mer där än vad jag orkat skriva men delar av det har jag nog fått med.
Fibromyalgi är en konstig diagnos.
Den har blivit ifrågasatt i många år. Kallats kärringasjukan och en massa annat dumt. Men man insåg att även män kunde drabbas även om den procenten är mindre. Ofta fått höra- men du ser ju så fräsch ut. Man kan väl inte bli sjukskriven om man inte är sjuk? Äh, det är bara bra om du kommer ut på nåt.
Folk ifrågasätter den som har det och sjukdomen i sig. För det ÄR en sjukdom. Högst verklig.
Det tar också många år att få diagnosen då man söker efter alla andra tänkbara problem först. Vilket i o för sig är bra men när man jämt får höra att det är psykosomatiskt eller att man inte vill osv så tror man till slut på det.
Tack och lov finns det eldsjälar som kan och vet vad det handlar om. Som kan o vill hjälpa.
En hel del säger att de har det, fast det inte är så, vilket gör att vi som är diagnostiserade blir mindre betrodda.
Vad ÄR då fibromyalgi? Det är ganska olika o kan ses som diffust och det jag upplever som ont eller jobbigt kanske är annorlunda för någon annan.
Men i stora drag kan man väl säga att det i regel kommer sig efter att man haft smärta från någonstans länge eller/och varit med om något traumatiskt. Det sätter sig i nervsystemet. Kronisk inflammation kan man nog säga. Påverkar alla känselorgan.
Kan ju berätta min grej. Hur JAG mår. Men som sagt, det är väldigt generellt.
Illamående, lite när som. Ofta på förmiddagarna. Kan känna yrsel när jag vaknar, INNAN jag stiger ur sängen. Ont i armar, axlar, nacke. Huvudvärk hyfsat ofta. Fingrarna måste få lite gympa innan de går att " använda". Påklädning tar en stund, ibland problem att knäppa knappar för händer/fingrar bråkar.
Går ner för trappan som en 80 åring då leder är stela innan kroppen kommit igång.
Minsta stress påverkar axlarna o ryggen. När jag städat eller handlat osv blir jag sååå trött. Slut i armarna. Tröttheten är nästan det värsta. Trött alltid. Ingen ork o energi som förr. Har testat med antidepressiva men hjälper inte. Äter B12 o vitaminer. Levaxin pga sködkörteln. Tydligen vanligt att fibropatienter har problem med den också.Har även kronisk lumbago efter 2 ryggoperationer varav den andra var en steloperation i ländryggen. Mitt närminne är som hos en fiskpinne. Något bättre än för några år sedan men tappar ofta ord, stakar mig ibland och blir lätt distraherad o tappar tråden vid samtal. Enerverande för någon som alltid kunnat tala för sig! Och att behöva skriva upp precis allt för att inte glömma är lite trist.Torr om händer, fötter, mun.
Ibland har jag ont på ställen utan att förstå varför. Men när jag nu läst på mer om fibromyalgi så är det vanligt med det mesta jag upplever. Och ja, alla är trötta ibland. Alla kan ha ont ibland. Känna sig trötta o slitna o stressade. Men det är när det ALDRIG slutar. När det är precis hela tiden man börjar förstå att något är fel. Själv trotsade jag alla tecken o körde på o PANG sa det så slog jag i den berömda väggen.
Tagit lång tid att bli så pass ok som jag är nu. Har varit på 2 omgångar smärtrehab. Hade alla 18 triggerpunkterna.Är på "utredning" om eventuellt en tredje men frågan är om o vad det kan generera. Psykologen jag träffade ang detta tror inte hon kan göra något då jag kommit så långt i processen redan. Det jag hoppas på är ju att äntligen få hjälp o bli trodd o kanske få en sjukskrivning, hel eller halvtid från F kassan. Men jag vet inte hur man gör. Hur de som "lyckats" har gjort. Har fö även gått på KBT i 2 omgångar så allt med skallen är liksom utrett. Det ÄR i kroppen felet sitter.
Jag går på "vuxendagis" just nu. På gott o ont. Träffat en del goa människor och fick ideer o inspiration till att det kanske fanns något jag kunde syssla med trots min värk, kanske hjälpa andra människor. Men efter att ha varit här i 4 månader så känner jag att nä, jag är SÅ trött så fort jag kommer hem. Ländrygg o axlar tar stryk när jag sitter här om dagarna. Heltid ÄR för mycket! 8,30-16,30...Fråga min familj vad de tycker om mig när jag kommer hem....Jag vill kunna vara mänsklig, fungera normalt. Men det går inte.
Bara av att skriva detta får jag ont i axlar o händer...Det där med att försöka hålla ordning i hemmet är ett helt företag. Förr tog det 4 timmar med hela lgh, nu tar det 4 timmar för bara köket. Min trädgård är ingen trädgård längre. Letar med ljus o lykta efter en enplans lägenhet. Slippa trappan.
Jag försöker fylla på "måbra" förrådet ibland. Men måste alltid överväga priset. Går jag på en konsert tex får jag så mycket glädje påfyllt att det är VÄRT att ha ont i 2 dagar efteråt. En tatuering kan folk undra över hur jag kan göra med min värk. Och ja fy fan, bölar nästan varje gång men det lättar också på trycket på nåt vis och man har tillfälligt en annan smärta. Svårt att förklara. Sen älskar jag ju dem o tycker det är snyggt också...
Att umgås med mina vänner är också ett bra sätt att ladda. Men jag blir jättetrött efteråt. Som tur är vet de flesta vad det handlar om så ingen tar det personligt om jag tacklar av lite efter en stund. Gå ut o festa finns knappt på kartan. Kanske en pubrunda. OM jag går ut på dansställe är det inte så länge. Dricker jag en öl eller 2 så får jag både huvud o axelvärk. Kanske för jag slappnar av?
Min ena son är på mig hela tiden för att jag gnuggar tänder/käkarna. Spänd? Japp.
Kiropraktor, sjukgymnast osv. Allt är testat. Hjälper tillfälligt. Denna gången sa alla jag besökte att jag aldrig kommer bli bra. Men 5% bättre kunde nog kiropraktorn hjälpa mig. Alltid något.
Jag är less på detta. På att ha ont på ett eller annat ställe jämt. På att ha blivit en annan människa. På att det ibland gör ont bara av att någon rör vid mig/smeker mig. På att ork o energi inte finns. På att ständigt bli ifrågasatt.
Ljusglimtar är väl att värmen hjälper. Sommartid. Kanske en rehabresa varje år till varmt ställe kunde hjälpa mig? Hur gör man det? Får man bidrag?
Nä, jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig, inte en sekund. För det hjälper inte mig.
MEN, folk frågar. Och jag orkar inte förklara/försvara mig mer. För JAG vet att något är "fel". Jag har jobbat med mig själv o detta i flera år för att kunna leva drägligt. Men blivit motarbetad av både sjukvård, F-kassan och till viss del Af, även om inte alla. Även till viss del anhöriga o vänner som inte förstått. Den hjälp jag till slut fått har jag "tvingat" till mig eller skrivit egenremisser till! Och på varje ställe jag kommit till har de upptäckt saker som VC "missat". Som de inte borde ha gjort....
Och jag vet ju inte vad jag ska o kan göra mer själv. Jag har gått ner i vikt, jag har varit på smärtrehab, opererat ryggen, kbt, allt för att bli bättre, men det sitter som en smäck i ryggmärgen.
Så ligger läget iaf.
Behövde skriva av mig lite o detta är min "privata" blogg så jag skriver vad jag vill i denna;-) SOm i kanske såg i mitt förra inlägg.
Peace o sånt! http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Fibromyalgi/
Skitbra länk med info för er som undrar vad skillnaden är på vanlig värk o denna....Står mer där än vad jag orkat skriva men delar av det har jag nog fått med.
onsdag 23 april 2014
Om man skulle...
fortsätta med denna bloggsidan fast mer privat än den jag har på wix?
Har ju en blogg där som heter schlager o nitar, handlar om musik av olika slag och tatueringar och lite annat som intresserar mig. Tanken var att nå ut till så många som möjligt med den men har haft lite strul så det har inte blivit riktigt som jag tänkt mig ÄN. Har inte gett upp dock;-)
MEN ofta känner jag ett behov av att skriva av mig då jag har mycket tankar o funderingar i skallen jämt o ständigt;-)
Haft bloggar förr men pallade inte folks idiotkommentarer (utan att ha läst , eller bara läst det de ville liksom) eller att besserwissrar alltid ska dyka upp. De kan hålla sig väck för det är MIN blogg, MINA åsikter om MITT mående och MIN omgivning. Alltså är det hur JAG känner och tänker. Sen behöver ju inte folk tycka samma. Men DE, liksom JAG, väljer själv vad de vill läsa, känna o tro. Så stör det jag skriver dig - hej då?!
Kommer garanterat att vara känsliga ämnen, folk som känner sig träffade eller så kommer ni tycka jag är dötrist o tråkig osv. Men igen, tyck det någon annanstans;-)
Ska även försöka lära mig inställningar här så inte vem som helst ska kunna läsa för vissa vill jag nog inte ska kunna läsa då det kanske kan handla om dem en del.Eller hur de påverkat mig. Eller nåt.
Skriva privat dagbok för hand säger du? Tja, om jag inte hade fått så ont i händerna av det så. Och ibland vill man ha feedback från de man litar på. Så nä, jag testar här ett tag;-)
Testar med detta inlägg först. sen ska jag se om jag kan ändra namnet på bloggen. Är man noobie så är man ;-)
See you later.
Har ju en blogg där som heter schlager o nitar, handlar om musik av olika slag och tatueringar och lite annat som intresserar mig. Tanken var att nå ut till så många som möjligt med den men har haft lite strul så det har inte blivit riktigt som jag tänkt mig ÄN. Har inte gett upp dock;-)
MEN ofta känner jag ett behov av att skriva av mig då jag har mycket tankar o funderingar i skallen jämt o ständigt;-)
Haft bloggar förr men pallade inte folks idiotkommentarer (utan att ha läst , eller bara läst det de ville liksom) eller att besserwissrar alltid ska dyka upp. De kan hålla sig väck för det är MIN blogg, MINA åsikter om MITT mående och MIN omgivning. Alltså är det hur JAG känner och tänker. Sen behöver ju inte folk tycka samma. Men DE, liksom JAG, väljer själv vad de vill läsa, känna o tro. Så stör det jag skriver dig - hej då?!
Kommer garanterat att vara känsliga ämnen, folk som känner sig träffade eller så kommer ni tycka jag är dötrist o tråkig osv. Men igen, tyck det någon annanstans;-)
Ska även försöka lära mig inställningar här så inte vem som helst ska kunna läsa för vissa vill jag nog inte ska kunna läsa då det kanske kan handla om dem en del.Eller hur de påverkat mig. Eller nåt.
Skriva privat dagbok för hand säger du? Tja, om jag inte hade fått så ont i händerna av det så. Och ibland vill man ha feedback från de man litar på. Så nä, jag testar här ett tag;-)
Testar med detta inlägg först. sen ska jag se om jag kan ändra namnet på bloggen. Är man noobie så är man ;-)
See you later.
torsdag 13 februari 2014
Konstig Konst
Konstig konst finns det mycket av. Vacker konst likaså. Allt ligger i betraktarens öga.
Det är ju det som själva finessen. Något jag tycker är jättevackert kanske någon annan ser som slarv.
Att jag själv skulle finna ett intresse och nöje i att måla tavlor trodde jag inte för några år sedan. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att rita och teckna även om en o annan bild blivit bra,men då har jag suttit läääänge med dem.
Intresse för att titta på konst har jag alltid haft tror jag. Älskade att kolla på mormor o morfars tavlor. Morfar berättade mer än gärna om dem. Det fanns nån Picasso och nån Zorn. Dessutom målade morfar själv. Enormt duktig! EN tavla finns i mammas stuga och en fick en moster ärva, Tyvärr har hennes man kvar den efter att hon dog…Borde vara hos någon av de som har emotionella band till den kan jag tycka. Oavsett så går det visst en konstnärstråd på morfars sida då moster o kusin o jag o något syskon och även min mor har visat att det ligger i generna:-) Men att JAG skulle ha den (beroende på vem man frågar kanske) trodde jag aldrig;-)
Min yngste son är brinnjäklig på att tecka o rita figurer. Hans far med. Hans storebror kan också om han lägger den sidan till. Men JAG målar. Med färger och känsla liksom. Abstrakt. Det kan bli precis vad som helst eller ingenting.Man kan nästan peka på dem och säga att där var du arg va? Där mådde du bra:-) Och man kan med de flesta hänga dem lite hur som helst då de är just abstrakta. Har fått höra 10-12 olika grejer folk ”ser” på tavlorna. Skoj…Inte alla tycker om dem. Så är det ju. En del tycker det är för mycket färg i dem.Menar att det inte passar in…Men det är precis tvärtom.Man kan ju ha vad som helst upp i fönster osv då;-) Men gillar man bara svart o vitt o silver så visst, mina grejer är inte deras cup of tea. Visa upp dem så där vanligt gör sig inte rättvisa heller. Det är när de faktiskt hänger på en vägg man ser o känner hur de är och ser ut. Som tex just nu. Mina tavlor har fått ”äran” att hänga i Söstrene Grene butikerna på både Mobilia o Triangeln.Där gör de flesta sig rättvisa då de hänger på mörka väggar med belysning ovanför sig:-) Tom butikschefen reagerade när hon såg vilken skillnad det gjorde från att ha sett dem på golvet till att sitta som hon valde på väggen…
Anledningen till ATT jag började ge mig på målandet var för att hitta något som kunde få mig att koppla av. Jag hamnade för ca 4,5 år sedan på smärtrehab i Simrishamn där jag skulle lära mig att lyssna till min kropp och lära mig varva ner osv. Någon där föreslog att jag skulle testa att måla lite där för att känna om det gick och hur jag mådde av det. Blev en vas med blommor i. Kanske inte så vacker i sig men färgerna vet jag att det blev jättefint ihopblandade. Det sa iaf läraren där. Tror min mamma fick den tavlan. Jag fick iaf mersmak. Fick prova olika sätt att måla men akryl och tusch är mina favoriter:-)
Lyckades köpa hem lite målargrejer på olika ställen. Outlet affärer och på rea osv. Började måla och jag njöt! Verkligen bra terapi! Min första blev såld till en granne (hoppas den finns kvar) som jag efter att de köpt 2 tavlor tydligen sa till sin dåvarande man att hon inte alls gillade mina tavlor(?) Haha. Men man kan inte älska allt och alla;-) Min andra har jag hängande hemma då alla faktiskt gillade den;-)
Sen har det blivit några beställningar i olika färger. Och folk har fått i present när de önskat sig. Så en del är sålda. En del står kvar hemma i hallen. Ett par st hänger på vår vägg hemma. Och några då i butik. Hoppas någon kollar in dem och kanske vill köpa dem. Ska ev ställa ut på ett ställe som heter Garaget i slutet av Mars också. Kan bli kul. Men målar inte för pengarna även om de hjälper till att finansiera nya grejer att måla med. Utan för det är roligt och terapi. Går i perioder. Ibland målar jag inte på flera månader. Sedan kan det plötsligt bli 2 st på samma kväll. Allt beroende på mående, ork och energi.
Kom plötsligt att tänka på Anita Hegerlands fina visa, Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag….
Jag hoppas jag kan och kommer fortsätta måla. Jag hoppas fler än jag kommer att tycka om det jag gör. Kanske måste folk vänja sig? Kanske hittar jag en grej som är bara min, om jag inte redan gjort det. Men det märker vi så småningom.
Peace for now!!
Det är ju det som själva finessen. Något jag tycker är jättevackert kanske någon annan ser som slarv.
Att jag själv skulle finna ett intresse och nöje i att måla tavlor trodde jag inte för några år sedan. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att rita och teckna även om en o annan bild blivit bra,men då har jag suttit läääänge med dem.
Intresse för att titta på konst har jag alltid haft tror jag. Älskade att kolla på mormor o morfars tavlor. Morfar berättade mer än gärna om dem. Det fanns nån Picasso och nån Zorn. Dessutom målade morfar själv. Enormt duktig! EN tavla finns i mammas stuga och en fick en moster ärva, Tyvärr har hennes man kvar den efter att hon dog…Borde vara hos någon av de som har emotionella band till den kan jag tycka. Oavsett så går det visst en konstnärstråd på morfars sida då moster o kusin o jag o något syskon och även min mor har visat att det ligger i generna:-) Men att JAG skulle ha den (beroende på vem man frågar kanske) trodde jag aldrig;-)
Min yngste son är brinnjäklig på att tecka o rita figurer. Hans far med. Hans storebror kan också om han lägger den sidan till. Men JAG målar. Med färger och känsla liksom. Abstrakt. Det kan bli precis vad som helst eller ingenting.Man kan nästan peka på dem och säga att där var du arg va? Där mådde du bra:-) Och man kan med de flesta hänga dem lite hur som helst då de är just abstrakta. Har fått höra 10-12 olika grejer folk ”ser” på tavlorna. Skoj…Inte alla tycker om dem. Så är det ju. En del tycker det är för mycket färg i dem.Menar att det inte passar in…Men det är precis tvärtom.Man kan ju ha vad som helst upp i fönster osv då;-) Men gillar man bara svart o vitt o silver så visst, mina grejer är inte deras cup of tea. Visa upp dem så där vanligt gör sig inte rättvisa heller. Det är när de faktiskt hänger på en vägg man ser o känner hur de är och ser ut. Som tex just nu. Mina tavlor har fått ”äran” att hänga i Söstrene Grene butikerna på både Mobilia o Triangeln.Där gör de flesta sig rättvisa då de hänger på mörka väggar med belysning ovanför sig:-) Tom butikschefen reagerade när hon såg vilken skillnad det gjorde från att ha sett dem på golvet till att sitta som hon valde på väggen…
Anledningen till ATT jag började ge mig på målandet var för att hitta något som kunde få mig att koppla av. Jag hamnade för ca 4,5 år sedan på smärtrehab i Simrishamn där jag skulle lära mig att lyssna till min kropp och lära mig varva ner osv. Någon där föreslog att jag skulle testa att måla lite där för att känna om det gick och hur jag mådde av det. Blev en vas med blommor i. Kanske inte så vacker i sig men färgerna vet jag att det blev jättefint ihopblandade. Det sa iaf läraren där. Tror min mamma fick den tavlan. Jag fick iaf mersmak. Fick prova olika sätt att måla men akryl och tusch är mina favoriter:-)
Lyckades köpa hem lite målargrejer på olika ställen. Outlet affärer och på rea osv. Började måla och jag njöt! Verkligen bra terapi! Min första blev såld till en granne (hoppas den finns kvar) som jag efter att de köpt 2 tavlor tydligen sa till sin dåvarande man att hon inte alls gillade mina tavlor(?) Haha. Men man kan inte älska allt och alla;-) Min andra har jag hängande hemma då alla faktiskt gillade den;-)
Sen har det blivit några beställningar i olika färger. Och folk har fått i present när de önskat sig. Så en del är sålda. En del står kvar hemma i hallen. Ett par st hänger på vår vägg hemma. Och några då i butik. Hoppas någon kollar in dem och kanske vill köpa dem. Ska ev ställa ut på ett ställe som heter Garaget i slutet av Mars också. Kan bli kul. Men målar inte för pengarna även om de hjälper till att finansiera nya grejer att måla med. Utan för det är roligt och terapi. Går i perioder. Ibland målar jag inte på flera månader. Sedan kan det plötsligt bli 2 st på samma kväll. Allt beroende på mående, ork och energi.
Kom plötsligt att tänka på Anita Hegerlands fina visa, Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag….
Jag hoppas jag kan och kommer fortsätta måla. Jag hoppas fler än jag kommer att tycka om det jag gör. Kanske måste folk vänja sig? Kanske hittar jag en grej som är bara min, om jag inte redan gjort det. Men det märker vi så småningom.
Peace for now!!
Melodifestivalen 2014
Äntligen har den startat. Årets upplaga av melodifestivalen.
Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Men det är det som är det fina med det hela, att i princip alla tycker något och i princip ingen är oberörd av den;-)
Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har jag följt mellon sedan jag var si så där 8-9 år gammal. Den har ändrats totalt sedan dess, på gott och ont.
Jag saknar absolut den ”riktiga” orkestern/musiken. Det var bara EN kväll. EN gång. Och det är trist att Björkman har monopol på att välja låtar för i ärlighetens namn, jag VET att det skickats in många låtar som bättre än de som är och brukar vara. Och jag VET att det finns såå många som kan och vill men aldrig får en chans att komma med pga styrandet som är. Och det är trist. För chanserna var större förr.
Men, jag tycker någonstans också att det är kul nu med alla deltävlingar i olika städer. Att det blir lite underhållning under den tråkiga kalla årstiden annars. Det har blivit en anledning att träffas, både med vänner och familjer, så där utöver det vanliga.
En annan, för mig, rolig grej är att varenda år så smsar/kommenterar alltid samma människor till mig. Även folk som inte hör av sig annars kan få för sig att skicka sms eller meddelande och fråga min åsikt, eller säga sin, för de VET att lika säkert som ett Amen i kyrkan så kollar jag:-) Det är häftigt.
Jag borde ha Anders Nunstedts plats i Kvällsposten för jag har alltid mer rätt än vad han har *S* Och jag hade skrivit ännu mer brinnande om spektaklet. Eller så hade jag blivit en väldigt bra sidekick till honom. Hm, kanske borde tala om det för honom?? Jag vill också ha VIP pass o träffa alla och så där;-)
Lördagens spektakel var underhållande. Jag gillade programledarna. Roligt som tusan men folk har blivit så himla ”pretto” i detta land o höll på att dööö när Nour skojade med Gina o visade sina trosor i hennes Ipad! Mina kids småflinade. Och det för att vi aldrig hycklat eller gjort en big deal av saker o ting. Och att hon hade lite hår under armarna…Haha, det är faktiskt evolutionen!! BRA där Nour! Hoppas du och Anders fortsätter och inte låter er hunsas av folket*S*
Yohio var enligt mig bättre förra året.
Helena P som jag haft mycket svårt för gjorde ett fenomenalt framträdande och jag blev lite snopen att hon inte gick direkt till final. Men, kanske fler då haft samma bild som mig av henne. Men fortfarande var hennes uppträdande bäst denna kväll.
Linus Svenning, på tiden han kom fram i rampljuset även om jag hört bättre grejer med honom. Skrällen, Ellen Benedictsson hade fantastisk röst men låten var väl så där i mitt tycke. Dock trevligt med lite ”nytt blod”. Övriga orkar jag inte skriva om då det inte berörde mig nämnvärt;-)
Nåja. Vad är en bal på slottet. Min högsta önskan ever är att få stå på den där scenen en dag själv. Som sångerska eller programledare eller annat kan kvitta. Och man ska ju aldrig sluta drömma, eller hur var det nu?
Peace! <3
Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Men det är det som är det fina med det hela, att i princip alla tycker något och i princip ingen är oberörd av den;-)
Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har jag följt mellon sedan jag var si så där 8-9 år gammal. Den har ändrats totalt sedan dess, på gott och ont.
Jag saknar absolut den ”riktiga” orkestern/musiken. Det var bara EN kväll. EN gång. Och det är trist att Björkman har monopol på att välja låtar för i ärlighetens namn, jag VET att det skickats in många låtar som bättre än de som är och brukar vara. Och jag VET att det finns såå många som kan och vill men aldrig får en chans att komma med pga styrandet som är. Och det är trist. För chanserna var större förr.
Men, jag tycker någonstans också att det är kul nu med alla deltävlingar i olika städer. Att det blir lite underhållning under den tråkiga kalla årstiden annars. Det har blivit en anledning att träffas, både med vänner och familjer, så där utöver det vanliga.
En annan, för mig, rolig grej är att varenda år så smsar/kommenterar alltid samma människor till mig. Även folk som inte hör av sig annars kan få för sig att skicka sms eller meddelande och fråga min åsikt, eller säga sin, för de VET att lika säkert som ett Amen i kyrkan så kollar jag:-) Det är häftigt.
Jag borde ha Anders Nunstedts plats i Kvällsposten för jag har alltid mer rätt än vad han har *S* Och jag hade skrivit ännu mer brinnande om spektaklet. Eller så hade jag blivit en väldigt bra sidekick till honom. Hm, kanske borde tala om det för honom?? Jag vill också ha VIP pass o träffa alla och så där;-)
Lördagens spektakel var underhållande. Jag gillade programledarna. Roligt som tusan men folk har blivit så himla ”pretto” i detta land o höll på att dööö när Nour skojade med Gina o visade sina trosor i hennes Ipad! Mina kids småflinade. Och det för att vi aldrig hycklat eller gjort en big deal av saker o ting. Och att hon hade lite hår under armarna…Haha, det är faktiskt evolutionen!! BRA där Nour! Hoppas du och Anders fortsätter och inte låter er hunsas av folket*S*
Yohio var enligt mig bättre förra året.
Helena P som jag haft mycket svårt för gjorde ett fenomenalt framträdande och jag blev lite snopen att hon inte gick direkt till final. Men, kanske fler då haft samma bild som mig av henne. Men fortfarande var hennes uppträdande bäst denna kväll.
Linus Svenning, på tiden han kom fram i rampljuset även om jag hört bättre grejer med honom. Skrällen, Ellen Benedictsson hade fantastisk röst men låten var väl så där i mitt tycke. Dock trevligt med lite ”nytt blod”. Övriga orkar jag inte skriva om då det inte berörde mig nämnvärt;-)
Nåja. Vad är en bal på slottet. Min högsta önskan ever är att få stå på den där scenen en dag själv. Som sångerska eller programledare eller annat kan kvitta. Och man ska ju aldrig sluta drömma, eller hur var det nu?
Peace! <3
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)