Luften darrar

Dags för lite uppdatering kanske?

Våren är ju här men värmen vill inte ta sig riktigt. Kan bara den komma också så blir jag ännu lite gladare.

Håret är blonderat igen så nu har jag bestämt mig för att det ska komma sommar på riktigt.

Fågelbon, kaninungar, tjocka duvor ser man överallt. Människor som faktiskt kan blända av ett litet leende då o då. Det är ganska najs.

Dock är tröttheten närvarande hela tiden. Värken lika så. Spända axlar o käkar. Men det är så det är.

Fick i onsdags, när jag var hos kiropraktorn, reda på hur läget ligger. Någon ny MMS utredning blir det inte. För jag kan redan allt sa de. Fått visat och provat en massa redan. Psykologen hade visst sagt att jag var i princip utbildad KBT terapeut själv;-) Så det enda de kanske kan hjälpa mig med är då kiropraktor. Och han menade att det är mest bröstryggen han kunde hjälpa mig med. För ryggen verkade ok.

Han sa en massa grejer som jag inte riktigt vet hur jag ska förlika mig med. 

Som att om man hade gjort en helkroppsscanning på mig så hade allt säkert sett bra ut. Jo men så klart.
Värken sitter ju i leder o nervtrådar.
Att det kanske inte ens var fibromyalgi jag hade utan något annat, minns inte namnet. Men att mitt nervsystem fått så mycket stryk genom åren att jag är då extremt smärtkänslig. Att nervtrådarna liksom skjuter iväg smärta för hjärnan är inställd på det sen så lång tid tillbaka. Något åt det hållet iaf sa han.

Ok, men varför har då ingen lyckats luska ut hur man får bukt på det då?
Venlafaxin brukar vara bra säger han då... Haha, jomen tjena! De har jag ätit under 2 års tid utan att de gav annat resultat än viktuppgång, minnesförlust och jag blev sååå disträ. Orkade inga konflikter eller något.
Så nope, funkade inte på mig. I USA äter de Cymbalta och Lyrica, men man blir väl avtrubbad då med? Vill inte vara det. Men vill inte ha ont. På min förra smärtrehab sa den danska läkaren att jagc hade alla 18 triggerpunkterna för fibromyalgi?

Jag står fast vid att en sjukskrivning hade kunnat hjälpa mig då jag får göra saker i MIN takt, utan stress o press o påverkan utifrån. Att kunna andas i lugn o ro. Kanske min inre stress minskar? Få göra lite må bra grejer. Inte sitta på vuxendagis o slösa bort mitt liv och bara sitta o vara öm överallt? Känna mig mindervärdig. Jag är glad och positiv här o det verkar ligga mig i fatet på just det där med att bli trodd.
 Har kämpat mig hit i princip varje dag såvida inte VC kallat eller AF eller liknande.

Trodde jag var "bra". Men det märker jag ju mer o mer igen att jag inte är. *frustrerande*
Ett jobba hade funkat 2 dagar kanske, sen hade jag legat rak lång.

Försökte faktiskt få jobb här efter att jag började här. Vet att jag påverkade så det började hända lite saker här. Min insändare i tidningen påverkade både här o på människor. Tänkte att jag nog kunde göra NÅGON nytta här, prata med folk, hjälpa folk med att skriva grejer o kanske spåna ideer. Men det verkar inte riktigt gå vägen och efter att ha varit här ett tag känner jag att axlar, rygg, händer börjar bråka igen. Trots att jag då försökt stå emot, se positivt, tänka bort det. Men vet ni, det gör det faktiskt bara värre i slutändan...

Letar lägenhet som en idiot. Vill ha en enplans fyra. Gärna balkong o genomgående. På något bra ställe till hyra man klarar av. Men det är fan svårt. Tror det hade hjälp mig mycket också, att slippa trappan i lägenheten. Få mindre ytor att hålla ordning på. Städa finns ju knappt längre :-(
Trädgården är en djungel. Klarar en kvart, max där ute. Mannen jobbar mycket o barnen har sitt med skola osv. Nu får man ju ingen hjälp som man fick förr med att hitta lägenhet. Nu är allt kö o kö o bosparande. Jag KAN ju inte bospara som fas 3are. Kanske en hundring i månaden men då kommer det ju ta ååår innan jag får lgh inom tex HSB. Från att ha varit bland top 3 till plats 59 i bostadskön på Boplats syd är ju också spännande med tanke på att jag varit medlem där i snart ett år. Katastrof är det.

Så visst. Jag har inte cancer *peppar,peppar*. Och det finns alltid de som har det värre. Men inte hjälper det väl mig när mina dagar är som jobbigast?

Nä, nu säger axlar o händer ifrån att jag inte bör skriva mer. Även om mer finns.
Så Peace Out så länge...