Ganska bra ?

Ganska bra, än så länge iaf, att jag skaffat denna blogg.
Gnällblogg hade kanske vissa hade velat kalla den men ja, det får de ju göra då.

I helgen har jag/vi varit duktiga. Alla hjälptes faktiskt åt i lördags, rensade, sorterade och slängde en hel del grejer. Så skönt. Finns en del kvar men just detta har stört mig länge så det kändes så bra.

Tog ett långt, varmt bad efteråt. Och Alvedon.

Igår var det då dags för kalas....Lillebror i huset blir 13 i morgon men kalaset fick ju bli i helgen då alla kunde komma :-) Var mör redan på morgonen men planerade o fixade en hel del. Förberedde så mycket jag kunde.  Mannen hämtade svärmor o hennes bakverk som hon tack o lov hjälpt till med:-)
Värsta kakbuffe'n blev det. Jag hade också bakat o köpt lite småkakor osv.
Tårtan hjälpte Stefan mig lite med att pynta så lillebror blev glad:-)

Fullt hus blev det iaf. Massa ungar. Mina är äldst. Och de är så duktiga med att hjälpa till o busa o ta hand om de små. Det gör mig stolt som mamma. Och jag vet att kusinerna älskar dem.
Både familj o vänner var där. Vissa vänner är mer som familj också i vissa läge.

Men efter ett tag kände jag hur hela kroppen började krokna. Axlarna sköt upp sig. Trött. huvudvärk.

Darrells stannade kvar. Vi fixade o åt middag ihop. Tror vi behövde det faktiskt.

Haft lite kämpigt hemma också med andra grejer, som ekonomi o familjegrejer och...Vet inte hur vi ska få koll o ordning på allt.
Känns som en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Jag är bidragande till det eftersom jag ju inte har jobb och inte vet om o vad o hur...
Får inga svar någonstans ifrån o det tär på mig. På oss. Varken AF eller VC.
 Han jobbar o sliter. På ett jobb som aldrig ger ett minsta tack eller uppmuntran. Trött alltid. Humöret går upp o ner. Påverkar alla. Kidsen som då är i tonårs o utvecklingsstadiet...Inte lätt där heller, vad är rätt o fel?

Snart samtal på båda kidsens skolor. Av olika anledningar men det är också strul hit o dit.

Man blir trött. Jag blir så ledsen. För jag vill så mycket. Och vissa saker är svåra att prata om. Både med respektive och med andra. Vad kan man säga o inte?

Sitter på "dagis" nu. Försöker tänka på annat.

Skrattar lite åt min korkade kropp som gör som den vill.
Vaknade i morse av att mina uppböjda armar hade domnat bort. Öm i käkarna som jag troligen gnuggat hela natten. Och kände hur tårna på högerfoten nästan var låsta. Sovit spänt? Vem? Jag?? Haha, ja, vad ska man säga. Bettskena? Dyrt. Vem vet om det funkar.
 Mina hjärna borde begripa att mina axlar inte fixar att göra så där. Och tänk om min käke låser sig helt en dag?? Fast det kan väl vara bra för då kan jag inte trycka i mig en massa skit....

Kör lite musikterapi idag. Ozzy gör gott för själen. MUSIK gör gott för själen. Jag glömmer det ibland. Det är dumt. Så ska försöka att inte glömma det igen:-)

Nä, pallar inte mer just nu.

Over and out...