Det är ju det som själva finessen. Något jag tycker är jättevackert kanske någon annan ser som slarv.
Att jag själv skulle finna ett intresse och nöje i att måla tavlor trodde jag inte för några år sedan. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att rita och teckna även om en o annan bild blivit bra,men då har jag suttit läääänge med dem.
Intresse för att titta på konst har jag alltid haft tror jag. Älskade att kolla på mormor o morfars tavlor. Morfar berättade mer än gärna om dem. Det fanns nån Picasso och nån Zorn. Dessutom målade morfar själv. Enormt duktig! EN tavla finns i mammas stuga och en fick en moster ärva, Tyvärr har hennes man kvar den efter att hon dog…Borde vara hos någon av de som har emotionella band till den kan jag tycka. Oavsett så går det visst en konstnärstråd på morfars sida då moster o kusin o jag o något syskon och även min mor har visat att det ligger i generna:-) Men att JAG skulle ha den (beroende på vem man frågar kanske) trodde jag aldrig;-)
Min yngste son är brinnjäklig på att tecka o rita figurer. Hans far med. Hans storebror kan också om han lägger den sidan till. Men JAG målar. Med färger och känsla liksom. Abstrakt. Det kan bli precis vad som helst eller ingenting.Man kan nästan peka på dem och säga att där var du arg va? Där mådde du bra:-) Och man kan med de flesta hänga dem lite hur som helst då de är just abstrakta. Har fått höra 10-12 olika grejer folk ”ser” på tavlorna. Skoj…Inte alla tycker om dem. Så är det ju. En del tycker det är för mycket färg i dem.Menar att det inte passar in…Men det är precis tvärtom.Man kan ju ha vad som helst upp i fönster osv då;-) Men gillar man bara svart o vitt o silver så visst, mina grejer är inte deras cup of tea. Visa upp dem så där vanligt gör sig inte rättvisa heller. Det är när de faktiskt hänger på en vägg man ser o känner hur de är och ser ut. Som tex just nu. Mina tavlor har fått ”äran” att hänga i Söstrene Grene butikerna på både Mobilia o Triangeln.Där gör de flesta sig rättvisa då de hänger på mörka väggar med belysning ovanför sig:-) Tom butikschefen reagerade när hon såg vilken skillnad det gjorde från att ha sett dem på golvet till att sitta som hon valde på väggen…
Anledningen till ATT jag började ge mig på målandet var för att hitta något som kunde få mig att koppla av. Jag hamnade för ca 4,5 år sedan på smärtrehab i Simrishamn där jag skulle lära mig att lyssna till min kropp och lära mig varva ner osv. Någon där föreslog att jag skulle testa att måla lite där för att känna om det gick och hur jag mådde av det. Blev en vas med blommor i. Kanske inte så vacker i sig men färgerna vet jag att det blev jättefint ihopblandade. Det sa iaf läraren där. Tror min mamma fick den tavlan. Jag fick iaf mersmak. Fick prova olika sätt att måla men akryl och tusch är mina favoriter:-)
Lyckades köpa hem lite målargrejer på olika ställen. Outlet affärer och på rea osv. Började måla och jag njöt! Verkligen bra terapi! Min första blev såld till en granne (hoppas den finns kvar) som jag efter att de köpt 2 tavlor tydligen sa till sin dåvarande man att hon inte alls gillade mina tavlor(?) Haha. Men man kan inte älska allt och alla;-) Min andra har jag hängande hemma då alla faktiskt gillade den;-)
Sen har det blivit några beställningar i olika färger. Och folk har fått i present när de önskat sig. Så en del är sålda. En del står kvar hemma i hallen. Ett par st hänger på vår vägg hemma. Och några då i butik. Hoppas någon kollar in dem och kanske vill köpa dem. Ska ev ställa ut på ett ställe som heter Garaget i slutet av Mars också. Kan bli kul. Men målar inte för pengarna även om de hjälper till att finansiera nya grejer att måla med. Utan för det är roligt och terapi. Går i perioder. Ibland målar jag inte på flera månader. Sedan kan det plötsligt bli 2 st på samma kväll. Allt beroende på mående, ork och energi.
Kom plötsligt att tänka på Anita Hegerlands fina visa, Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag….
Jag hoppas jag kan och kommer fortsätta måla. Jag hoppas fler än jag kommer att tycka om det jag gör. Kanske måste folk vänja sig? Kanske hittar jag en grej som är bara min, om jag inte redan gjort det. Men det märker vi så småningom.
Peace for now!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar